måndag 30 januari 2012

Lööööööv is in the air.!

Det är så jävla fint, det är så jävla bra, oddsen är ju skit små men ibland hittar man rätt och då klickar det. Man får fjärilar i magen och livet är det underbaraste som finns, man skulle göra allt för den man älskade, ALLT.! Frågan är hur detta kommer bli...?


Jooooo men sehär, detta kan ju bli bra, Michelle och Isakin ser ju ut att passa ihop. Dom har så att säga äktenskapstycke, dom har ju percingar och då har de ju ett gemensamt intresse, det är viktigt om det ska hålla. Dom har ju oxå samma härliga intensiva blick, kan tänka att när de ser på varandra så smälter de, fint på alla sätt.!


Men vadå, kannibal, vampyr....? Jag fattar inte nått men sen slår det mig. Dom älskar ju säkert rollspel och det var säkert så de träffades, ännu ett gemensamt intresse, det är ju inte för inte som man blir glad i själen, hurra för kärleken.


Nej nej nej, vadå, skulle det söta paret ha gjort nått så hemskt, dom som ser så kära ut, inte kan detta vara sant, jag tror då iaf inte att någon av dessa fina människor kan så mycket som göra en fluga illa, NEJ.!



Men vaaaaad, är detta sant, Michelle och Isakin....? Jag kan inte tro detta är sant, jag som föll redan på det underbara kortet. Hur träffades de här människorna.?



Ok ok, MSN, han frågade ju fint om hon ville bli hans kille, fint som snus.Klart det klickade på en gång, jag fattade det ju innan alla hemskheter uppdagades. Och dom har ju faktiskt ett intresse till, tja, att ha ihjäl folk verkar de ju tycka om båda två. Verkligen nått att bygga vidare på. Och att vänta på förlovningen, varför vänta..?? Framtiden då, vad kommer hända.?


Sehär, ett icke-kriminellt liv, JAG älskar Michell, fy fabian va fint.! Men men men, undrar om han inte älskade Helle lika mycket. Vågar Michell lita på Isakin, vågar Isakin lita på Michelle.? Första fyllan, första gången de bli osams, det finns massa första gången när iaf jag skulle trippa på tå. 

Men jag är inte den som är den, jag önskar kannibal-Isakin och vampyr-Michell all lycka på deras lööööveparade. OCH jag önskar de lycliga två tur och att massa kunder till deras tatueringsstudio, jag tror det kommer strömma dit hoder med människor, Bleckan och Danne, ni kommer få slå igen. Jag önskar dock att de kanske inte är så galna så de skaffar barn, jag tror de får det bäst ihop, bara de två....







torsdag 26 januari 2012

tisdag 24 januari 2012

Särbos

Skulle precis hoppa i säng, har en tuff dag imorgon. Ska dra ut en visdomstand och sedan klippa mig om allt fungerar med den där tanden. Men först ska jag ju jobba, idag var jag tom i huvudet efter ha varit arg arg halva dan, sådant tar på krafterna. Detta var ju bara lite bonusinfo från mitt ganska så fantastiska liv, den vardagen jag har är spännande ujujuj om ni bara visste..!

Jag har ju min tjej typ 35 mil bort, är ju såklart tråkigt att vi bara ses på helgerna, Skypar på veckodagarna, skickar sms och ringer till varandra, allt kräver lite planering men vi kan ses varje helg om vi vill och oftast så vill vi ju just detta, ses. Det är ju inte bara minus att vara särbos men såklart mest minus.

Detta att vi inte ses på 5 dagar eller ibland 2 veckor gör ju att man längtar lite extra mycket i slutet på veckan. Det är ju såklart tråkigt att sova själv mm mm mm men allt detta är ju snart historia, snart så får jag sova i min säng som står uppe i Karlstad, lite knasigt men det är där den står, hejhej.

Lyckades se en artikel precis innan jag skulle stänga av datorn, här kan man snacka om särbos, tjejen här, killen i Thailand. Hon 17, han 19, sågs över facebook och blev kära. De Skypade i 2 år innan hon med familj åkte ner, ner till honom.

Paret fick 2 veckor tillsammans innan hon skulle tillbaka till Sverige, med lite tur skulle de ses igen om typ ett år, i värsta fall skulle de ses om 2 år, med lite mer tur kanske de skulle orka stå ut, med allt tur som finns kvar så blir de ett par. Jag ska hålla tummarna, båda.! De filmade sina två veckor ihop och det var en fin liten film, se på den innan ni lägger er så kommer nog drömmarna var änglalika....

onsdag 18 januari 2012

2012

Nytt år och nya möjligheter. Nytt år och nya resor. Nytt år och nya upplevelser. Nytt år, ja nu börjar det igen.... Har ju nästan inte varit ur min lägenhet, november och decembers resande var en resa för mycket men nu har jag samlat kraft och är på tårna igen så några resor är klara, några är på planeringsstadiet.

Jag börjar med en tripp, kan ju kalla den en nöjestripp upp till Karlstad nu i helgen. Blir en sväng till Trollhättan för att fira min brors minsta kille vid namn Olle. I slutet på februari blir det verkligen en nöjestripp till falafelns ohotade huvudstad, just nu kanske man mest läser om alla morden men Malmö är ju alltid Malmö. Där blir det iaf 2 hotellnätter, teater och öldrickande, kanske blir det lite shoppande oxå.

Helgen efter åker jag och Maja upp till Oslo och hälsar på Alba med föräldrar. Då ska hon få sin julklapp som jag glömde i Trollhättan, nu tror jag inte att hon var speciellt ledsen för det eftersom hon fick en barnvagn, det kunde inte jag konkurrera med, inte ens nära.

En resa till Barcelona i april ligger oxå å almanackan, skönt at få möta upp våren med lite tappas och vin. Tillsist så ligger Norges firande 17 maj bra i år, det är en torsdag och i Sverige är vi lediga på fredagen så hej hej lillebror, i år ska jag vifta med rött, vitt å blått på Karl-Johan....



måndag 16 januari 2012

Scary scary woman....

Bekännelse No:63

Hmmm, jag berättade om en tandläkarskräck som jag haft men som gått över. Har faktiskt en till som jag kanske inte berättat för någon annan, det är en sådan som man kanske inte direkt berättar för sina närmsta vänner för jag kommer nog inte behöva komma i den situationen meeeen man ska aldrig vara helt säker.

Var en dokumentär på kanal 5 om en tjej som var sjukt rädd för dinosaurier, hon visste ju att de inte fanns men ändå var hon rädd, sjukt rädd dessutom. Detta är lite samma fast ändå inte, mitt hot finns därute.! Tja det är bara att klämma fram det--------------->MADONNA!!! 

Vadå tänker ni, jo det ska jag berätta. Jag är inte rädd för själva Madonna som människa, hon är ju en tjej och det är jag inte alls rädd för, jag har ju lixom en egen och henne är jag inte det mista rädd för. Man får dela upp min rädsla i olika punkter:

  • Tror hon är farlig, tror inte alls att hon är det minsta snäll. Tror hon är ett riktigt as mot sin personal som hon skeppat in från Haiti, hon betalar dessutom underlön bara för att hon kan
  • Hon är stark som fan, seg, segare än sirap. Hon är den näst sista jag skulle ta med mig på en öde ö (Carola är No 1 av folk som jag absolut inte skulle ta med mig)
  • Hon var ju snygg sådär 1984, då var jag helt orädd för henne, då var hon som vem som. Jag och 1984-års Madonna på en öde ö, HELL YEA.!
  • Har sjukt svårt för en viss del av henne och det är det som skrämmer mig mest, skrämmer mig faktiskt så mycket så jag fick precis ont i magen bara jag tänker på det.
Vilken del kan jag vara så rädd för undrar ni säkert, eller.? Jo det är såhär, det är lixom hennes skrev som är jävligt otäckt. Hon skall alltid skreva och putta ut hennes punani, lixom kolla här vad jag har. Jag blir illa berörd, blir illamående och livrädd, det sista jag vill se är just det.

Skulle jag vara terrorist och blev tillfångatagen så skulle de kunna tortera mig hur mycket som det bara gick, jag skulle inte säga ett skit. Men det är klart, skulle de ta in Madonna i rummet och hon fick dansa i underkläder som hon alltid gör så skulle jag berätta allt ALLT bara jag slapp se skrevet, allt bara hon inte tryckte upp sin kön i mitt ansikte. Jag tror den har ett eget liv, jag tror att den lever på riktigt.

Tror den är som en köttätande växt, stoppar du in ballen där så är man kuklös efter, du får gå och operera om dig till tjej, punanin tar en cigg efter ett det lyckade samlaget, Madonna får fråga om får ta en bloss. Jag tror att det i själva verket den som styr Madonna, kanske tom hela U.S. of A, fruktansvärt är bara förnamnet.

Nu har jag ju tur att inte Madonna är i Sverige ofta för det hade varit jobbigt för mig, hade fått gått runt och vara skitnödig, kollat över axeln och varit ständigt rädd...





Hur tänkte GP här.......?

Hur tänkte GP och kommer Cruise Selection få sina pengar tillbaka....? Jag blir ju inte jättesugen på att boka in en medelhavskryssning iaf.....

söndag 15 januari 2012

Bekännelse No:62

Att jag missat denna, slog mig när jag vakna upp trött trött att denna är ganska bra. Det slog mig oxå att det är just med alkohol som det händer saker och det är ett (STORT och) att man fortfarande lever, känns som om man lurat den där döden ett gäng gånger.

Det är helt enkelt inte min tid, chesus kristanus vill ha mig levande på denna jord, jag är en viktig del i detta som kallas livet, ni som lever få se. Håll inte handen för munnen och skräckslaget säg när detta sker ujujuj otroligt för jag skrev det här först.!

Men som vanligt är det ju inte detta som det ska handla om, vi drar som så många gånger förr tillbaka klockan till 1994, kanske det till och med var 95 och bjuder på inte mindre än tre bekännelser i en, jag är givmild eftersom jag är lat och inte orkat skriva på ett tag, hmmmmm denna kan bli lång..... OK, delar upp den för det är 3 historier som alla hör samman.

Del 1: I Ed där vi bodde fanns det ju inte alls så mycket att hitta på, det kanske ni förstått, nu snackar jag alltså när man är sådär 18-25. Jag tror iaf att det var såhär, vi ville ha en fet fest, för att ha denna festen på ett speciellt ställe så behövde man vara en förening som hyrde stället. Sagt och gjort, vi bildade en förening med det otroliga namnet L3C, Lower Class Cool Cats, fräckt som bara den. Vi tryckte upp medlemskort, vi var kanske 15 personer i föreningen, det vill säga gänget som hängde varje dag och varje helg.

Vi fick pengar för varje medlem/möte så vi hade lite möten, inte seriöst på nått sätt men det enda vi fick ut av detta var ett volleybollnät som skulle stå på en badplats. Vi tog beslag på detta nät som vi satte upp utanför D, där spelade vi volleyboll varje dag, vi spelade till och med på nätterna.

Del 2: Jag var chaufför som man ibland fick va, bilen styrde jag till Trollhättan och Vänersborg, jag hade en kompis U som snart skulle till forna Jugoslavien som Fn-soldat. Var tänkt som en sista fest för honom, bilen var full, alltså minst 5, kan ha varit 6 eller 7 oxå, var ju inte så noga det där, fick folket plats så var det ju ingen fara. På väg hem runt klockan 04 så stannade vi till i Vänersborg närmare bestämt utanför en viss butik, det var en matbutik fylld all som finns i en butik.

Det var ganska så enkelt att gå in på deras lager som var utanför själva butiken, det var en hög järngrind som man bara åla under. Där tog man bara en kundvagn och fyllde på med det man ville ha, in med folket in i bilen och sen fyllde man på med kundvagnsinnehållet, det var chips, godis, dricka mm mm från golv till tak. Minns att U var väldigt nervös för hade vi blivit stoppade så hade nog han inte fått åka iväg. Såhär i efterhand så skulle nog inte U ha åkt iväg för han blev aldrig den samma när han kom hem.

Så, förening check.!, tilltugg check.!, massa egen gjord sprit check.! Lokal check.! Vadå för lokal tänker ni....? Jo, i Ed finns eller fanns det en lokal med en bassäng i, typ väldigt VÄLDIGT litet badhus, där skulle vi ha fest.

Del 3: Själva festlokalen gjordes i ordning, högtalare, ljus, dricka å allt som hör till fixades och tror att det såg ganska bra ut. Vi tryckte upp typ 300 medlemskort och har för mig att vi tog 20 spänn för att komma in, man fick då skriva upp sitt namn på en lista, betala och så fick man ett medlemskort av oss. Nu när jag tänker efter så måste vi varit en av de största klubbarna i Ed iaf just där och då. Skit samma, vi sålde allt som vi kom över och festen pumpade på men spriten började sina.

Jag tog på mig uppdraget att hämta mer, tog då D´s bil givetvis full och till sällskap fick jag en släkting som då var 17 tror jag. Vi åkte och hämtade 10-15 liter, fick för mig att K ville köra lite bil så jag körde till en grusgrop och visade lite snabbt hur man körde en bil. När vi sedan skulle åka ner på festen så gick vägen brant ner och tvärt till höger, K missade höger och dikeskörnig och tvärstopp var ett faktum.

Det var en ganska bra smäll och vi missade ett träd med minsta möjliga marginal. Bilen måste ju upp och bort, polisen kunde ju komma precis när som, så vad göra....? Min syster bodde inte långt bort så jag väckte henne, hämtade D som var ägare till bilen, kanske någon annan var med också. Min syster skulle dra upp bilen, jag och D skulle hjälpa till och putta upp den på vägen men det hela sluta i katastrof. Fylla och dåligt giva order blev till att jag och D hamna på nått sätt under bilen på olika håll.

Blev ju inte på nått sätt allvarligt skadade men på nått sätt så hamna vi på Näl i Trollhättan för undersökning. Vi fick sjukhuskläder och var fulla och hoppade runt på kryckor, vi blev tillslut hemskickade. Har för mig att min snälla bror körde hem oss till Ed, han hade ju redan då flyttat ner till Trollhättan för att jobba på SAAB. Väl hemma i Ed så tittade vi till festlokalen, det såg bra ut, några hade däckat i bastun, någon hade tappat en flaska i poolen men annars var det nog lyckat på alla sätt.

Nu fanns flera problem, D´s bil var skrot och behövde en bil eftersom han skulle börja ett nytt jobb som krävde bil, jag hade verkligen inga pengar men nått fick ju göras. Flyt och flax att U skulle rycka in och iväg från vårt kära land, han hade en VOLVO, faktiskt något bättre än den som D hade.

 Jag och K betalade 4000 till U och helt plödsligt hade D en "ny" bil, pröblem sölvd.! Detta var ett tag sedan så en och annan detalj kanske inte var såhär men hey, detta är det som jag kommer ihåg och det är min sida.! Att jag själv lever är bra och kul, att jag inte själv dödat någon är också bra, uppmuntrar ju inte att köra full men nu var det som det var. Har varit med om att vara på begravning till ung närstående som dött med alkohol i blodet bakom ratten. Gjort är gjort och kommer aldrig tillbaka men det var härliga tider.... Ha en skön söndag.!

måndag 9 januari 2012

Bekännelse No:61

Ända sedan liten lite grabb så har jag varit rädd så rädd. Jag är ju en tuff kille, jag har ju inte varit rädd för spöken och sådant trams. Jag har varit rädd för den där stolen, det där ljudet, det där konstiga ljuset, alla dessa instrument och fingrar som ska böka omkring, pratar ju om nått som de flesta tycker är kanske lite jobbigt, TANDLÄKAREN.

Jag borde inte vara rädd för jag hade aldrig lagat någon tand, inte utsatt mig för något som kunde få mig att vara rädd. Jo en gång, när jag var 14-15 år så dök jag i en pol och slog ut halva framtanden första dagen på Rhodos, inte så kul men det kunde ju såklart vara värre, kunde ju ha suttit i rullstol.

När jag kom hem till Sverige så ljög jag när de kollade om tanden var död, oja jag känner massa sa jag. Ok, åtgärden var att jag fick en plast tand som skulle sitta i några år, sedan skulle jag gratis få en ny. Den satt i nästan 20 och trillade ur min mun nu i sommar. Men men men, idag tycker jag inte det är det minsta farligt, jag har lixom blivit botad och hur skönt är inte detta.....?

Den som har gjort detta heter Andreas Wetter och jobbar på Colosseumkliniken på Avenyn, han har en assistent vid namn Jenny Rohdin. Dom är försiktiga, otroligt duktiga och tar detta med smärta på allvar. Eftersom jag väntade lite länge så har jag gjort 1 ny framtand, 2 st akuttömningar i två tänder, två rotfyllningar, en rotfyllning gick inte att rädda så den tanden drog jag ut i december och idag var jag på slutbesiktning och tog själv beslutet att dra ut en visdomstand.

Det beslutet skulle jag inte direkt tagit för 2 år sedan, det sköna är att jag kommer gå dit utan att vara det minsta nervös, jag vet att det inte kommer göra ont, jag vet att jag går ut från kliniken 30 minuter senare, lite fattigare men ack så mycket gladare. Allt detta som jag gjort har ju kostat skjortan, väldigt mycket pengar eftersom jag drog ut på det, pga av en rädsla som egentligen inte behövdes finnas.

Så om 3 veckor är jag en tand fattigare men behöver inte komma tillbaka till stolen på nått år, vetskapen om att jag kommer ha bra tänder tills jag är 80 år är skönt. Jag kan verkligen rekommendera kliniken, väldigt väldigt bra.