Bekännelse No:10

Vi fortsätter med förälskelse och kör bekännelse No:10 När jag var 12-13 år gammal så tror jag att jag blev riktigt riktigt kär, betuttad, förälskad för första gången och det blev jag genom musiken. En fantastisk 80-tals hit, stora reportage i musiktidningen OKEJ och musikvideo. Vi snackar 1987 och då var ju musikvideo nått exklusivt, man kunde ju sitta och kolla in musikvideos hela dagarna, en dag i veckan på kvällen så gick det ett hårdrocksprogram som hette Headbanger´s Ball, ojojoj.

Bandet som tjejen spelade i var heta kort tid, hade 4-5 stycken monsterhits, låtarna fungerar även idag, det som kanske va lite ovanligt var att det var ett tjejband. På den tiden fanns det ju inga datorer så man blev glad när OKEJ som jag förövrigt premunerade på och tapetserade mina väggar med alla posters som följde med gjorde nått mittuppslag med gruppen. Fast jag sket i gruppen som var The Bangles, det fanns bara en för mig, sångaren i bandet SUSANNA HOFFS, hon var hetare än hetast och jag skulle förmodligen kapat av ett ben för henne just där just då. Längden, håret, kroppen, rösten, ALLT var rätt, hon blev lite av en mall för alla tjejer.

Hon ser förövrigt fortfarande bra ut, hon är ju ändå 52 år och har fött fram två barn, när man hör hennes ljuvliga stämma så kan man tänka tillbaka när man tänkte, hon å ja asså, hon å ja.. Nu blev det ju inte jag och Susanna, men man kan ju ibland undra hur det skulle blivit, hur våra frukostar hade varit, antagligen fågelkvitter vart vi än hade promenerat, tror ändå att vi hade varit väldigt lyckliga ihop.!
Nu är det slut på denna historien och jag är lycklig för hennes skull, på riktigt...