Bekännelse No:3

Tänkte kanske att ni är redo för bekännelse nummer 3, känner en otrolig befrielse att få släppa ut mina synder som just denna är. 

Känner att bördan på mina axlar kommer bli minst 1 eller rent av 2 kilo lättare, ett kilo på varje sida. Det är ett tungt ok av saker man bär runt på och efter 101 bekännelser så kommer nog livet bli lättare, denna bekännelsen har jag burit runt på länge, faktiskt i över 20 år.. Så här kommer bekännelse No:3 När ja var typ 14 eller 15 så bodde jag i en ett litet samhälle som heter Ed, behöver inte gå in på Ed mer än så, kan ju säga att det är typ Sveriges minsta kommun och det bor inte så många där. 

På min gata var vi 4 grabbar, Mr K, Mr J och Mr T och jag som höll ihop i vått å torrt och jag var självaste och självutnämnd Don Corlione i gänget, jag var det enda skilsmässobarnet och ett år äldre än de andra så det var inte ett snack om vem som styrde med järnhand.. När man bor i en väldigt liten håla så blir man ju ibland rastlös och var gör man då..? Vi var inte i den åldern så att alkohol lockade massor och vad finns det kvar att göra då, jo planera lite brott, lite snabba cash har ju ingen dött av. Sagt å gjort, vi samlades för att komma på vart vi skulle slå till, vart kan degen finnas, vägde nackdelar och fördelar och kom fram till tre ställen. 

Kyrkans gård, brukshundsklubben och till sist skolan var ställena som vi skulle plundra på allt dom hade, minimal risk att åka dit och vi skulle få fickorna fulla av pengar.. Vi började med Kyrkans gård, varför vi ens valde det stället kan jag inte riktigt förstå, är ju inte så att de precis hade kollektpengarna där, vi var iaf oerhört effektiva men kammade noll. Andra stället var skolan, även ett snabbt bryt där, in och ut på 5 minuter, fick med oss ett litet kassaskåp i miniatyr, säkert köpt på Hobbex. När vi efter massa besvär fick upp det så kanske det i runda svängar fanns 12 kr, fanns ju inget mer at göra än gå på brukshunsklubben, där hade de ju säkert medlemsavgifterna liggandes på bordet, lättaste kuppen på planeten. Letade igenom hela stället efter guld å gröna skogar men det fanns inte ett skit, nått var vi ju tvungna att få med oss, det blev en burk bullens pilsnerkorv ala 100 korvar.. 

Iväg och köpa korvtillbehör och sen var det storslaget korvkalas hemma hos Mr K för att fira vår triumf, plötsligt ringde det på dörren och där stod en kille som heter Glenn som var rätt fet. Skriver ut hans namn för det var han som gola ner oss eftersom vi inte ville bjuda på korv, han hade ju inte hjälp till och då var han inte värd någon korv heller. Det var ju väldigt dumt eftersom Glenn säkert ÄLSKADE korv mer än sin mamma och han gick iväg ledsen och med saliven hängande på hakan, tror han gick raka vägen hem och ringde polisen.. 

En vecka senare så satt rektorn från skolan hemma hos oss och mamma var säkert väldigt ledsen men erkände vi allt så skulle inte polisen kopplas in och jag nekade så länge jag bara kunde men till slut så gav jag upp och sa som det var. Jag nämnde aldrig mina kumpaner vid namn i alla fall.. Vi fick ju betala för allt sammans, några rutor, kassaskrinet som de hävdade innehöll säkert 500 kr och lite annat trams, det enda vi kom undan med var den sista stöten, vi slapp köpa en burk korv och det var ju skönt.. Allt blev ju bra tillslut, sen efter sommaren så splittrades gänget och jag började hänga med annat folk, det var lixom dags att gå vidare. 

Glenn hade man ju ett ont öga till och det sista jag hörde var att fetGlenn flyttade till Göteborg och blev sjukt kristen, såhär i efterhand så är ju det ett mycket större straff än vad vi fick. Vad jag lärde mig då.? inte ett skit tror jag, man har ju gjort en hel del dumma saker efter det, men det tar vi en annan dag i en annan bekännelse..