Bekännelse No:12

Och tid finns det ju massor av, hurra hurra hurra.! Fast ämnet som jag ska bekänna är kanske inte hurra hurra hurra, brukar vara förknippat med motsatta känslor för de allra flesta av oss dödliga, så bekännelse No:12

Livet är allt bra konstigt tycker jag, vad går det egentligen ut på, man kan ju sitta och diskutera ämnet i timmars timmar och alla har vi en åsikt, finns ingen rätt ingen fel, livet blir vad man vill att det ska va. Vill gärna att ni kommenterar bekännelsen om ni tror er veta, jag är sanslöst nyfiken på om ni tror er hittat lösningen, svaret, nyckeln...?!?!

Min bekännelse är iaf att jag har gjort något som kanske inte är så vanligt i ung ålder, jag har skrivit mitt testamente, mina sista ord, tagit ställning, tja satt ord på vad jag vill ska hända med mig och mitt, vad som ska spelas, rätt stora frågor mitt i livet. Nu har ju inte någon tanke på att dö i förtid, har inte tänkt att hoppa från någon balkong lr dö på nått annat sätt men man kan aldrig veta. Man kan bli sjuk, man kan ha otur och framför allt så kan det gå väldigt snabbt, jag vill inte att mina föräldrar eller vem det nu kan vara ska behöva ta det beslutet, det är inte ett lätt beslut.

Även om man känner någon väldigt bra så är detta väldigt personligt och jag slår vad om att du inte vet vad dina kompisar vill eller vad dina syskon vill, då är det bra att vara på ett enkelt sätt skriva ner sina tankar om hur man vill att det ska va. Jag har skrivit ner rätt enkelt vad-hur-när-vart, ett par speciella låtar som ska spelas och några enkla rader, några goda råd på vägen och hur jag har uppfattat livet, sen kommer jag säkert ändra några gånger innan det sker, för livet är ju så, föränderligt. Ordet föränderligt är ett förövrigt väldigt vackert ord men det var bara en lite parentes som jag bjöd på, jag är ju sådan som kille, människa och som individ, jag bjuder på mig själv och jag älskar andra människor.

Ska man kremeras lr inte, ska man donera lr inte mm mm mm mm, när man börjar nysta i ämnet så är inte alla val helt klara, det var ändå ganska så klart vad just jag ville. Jag vill brännas och jag ska donera om möjligheten finns, kan min kropp bara förlänga/förändra/förbättra någon lr flera liv så vore ju det det absolut bästa sätt att få avsluta på, att få va en livboj, då kan man vara nöjd.. Ta ställning här, det är ju bra att fylla i vilket fall, skulle det vara så att du inte vill och du aldrig sagt något så finns det ju svart på vitt här: https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx 

Jag har en kompis som när hon var kanske var 20 var tvungen att få nytt hjärta, nu gick allt jäkligt bra och utan den hjälpen så hade hon varit med oss och inte hennes dotter Astrid heller, livet hade varit fattigare. Kanske inte den roligaste bekännelsen på en söndag när några av er kanske har söndags och bakisångest men det kanske är den viktigaste bekännelsen som jag kommer att göra, lr inte, vi får så på resans färd.. Idag går iaf alla mina tankar till mina kära kompisar A och J som fick en en liten liten pojke som föddes väldigt mycket för tidigt, redan efter 24 veckor skulle han ut och vägde endast 760 gram.

Håller alla tummar jag har och skickar ut all energi jag kan för att allt ska sluta så bra som möjligt, min kompis F som gjorde ett hjärtbyte fick oxå en liten liten men allt har gått bra så det kommer säkert detta oxå göra.. Ha en skön söndag, ta hand om varandra..!