Bekännelse No:21

2500 besök är uppnått och då har jag ju lovat en bekännelse utöver de andra jag skrivit, när detta hände tänkte jag först att detta skulle jag hålla för mig själv. Men det var en sådan sjuk situation och det var ganska så komiskt så jag var tvungen att berätta och nu ska ni få veta vad som hände mig..

Allt började på en lördag med att det var utgång, va säkert trevligt på alla sätt, kommer inte riktigt ihåg. Dagen efter så vakna jag upp lite bakfull, inte så allvarligt, tog säker en dubbel Treo och jag vet att jag tryckte i mig en Red Bull. Sedan skulle jag till pappa och hälsa på, jag skulle träffa på hanns nya kvinna, dom bjöd på mat i form av stekt falukorv och stuvad vitkål. Efter maten bjöds det på någon mjuk kaka och kaffe, jag dricker ju inte kaffe och det borde min pappa veta men han hade ju annat i tankarna så jag fick en kopp, inte en sådan mesig liten utan en MUGG kaffe. Den var ju redan upphälld så jag tänkte att jag får la klämma i mig den och visa god min, smaka ju skit men till sist va den tom.

Efter detta så åkte jag upp till min syster och käkade sen middag, vi var några stycken och det bjöds på lasagne, den var stark och jag käkade massa, tog till mig typ 3 gånger, fick ju dricka massa bubbelvatten för att släcka det starka. Till efterrätt så var det någon chokladpryl och när detta var nere i magen så var man määäääääät.....!!!!!

• Bakfylla
• Red Bull
• Stekmat+stuvad vitkål
• Kaffe
• Stark Lasange
• Bubbelvatten
• Chokladpryl
• KATASTROF

Alla dessa saker i min mage blandat med en bakfylla som tilltog under dagen blev helt enkelt lite för mycket. Jag sa tack och hej till alla och klockan var runt 20 så det var skymning ute. Redan på väg till spårvagnen kände jag att magen började jävlas med mig, tänkte vända om till sös och smita in på deras dass men vagnen stod ju där så jag hoppa på.

Från sös till wavrinskys plats tar det kanske 3 minuter och jag började svettas massa och jag fick magknip, tänkte att jag kommer inte klara av att hålla mig men så släppte det och jag kunde pusta ut. Hoppa på 7án mot lägenheten och det kanske tar 10 minuter att komma hem och jag längtade efter en toalett, såg mig i huvudet hur jag satt där och blev av med allt. Så fort vagnen lämnade Wavrinskys så började magen köra på igen, svettningarna kom tillbaka och nu var det magknip med smärtor som i en förlossning, jag satt och knep så mycket jag orkade.

Jag närmade mig botaniska och övervägde om jag skulle hoppa av där och springa ut i skogen men jag var ju bara en hållplats från lägenheten så jag tog beslutet att sitta kvar. Nu var det en överlevnadskamp, körde ett mantra i huvudet för att försöka skingra tankarna och försöka lura kroppen att jag inte behövde gå på toaletten, jag lyckade iaf hålla mig. Nu gjorde jag ett stort misstag, ni vet hur det är, man blir ju bara mer och mer nödig ju närmare man är, man slappnar av på någon vänster, jag såg ju min lägenhet nu och vi snackar ju om 2 minuter för en promenad, hiss upp klar.!

Misstaget var att jag försökte jogga till lägenheten knipandes så jag var helt röd i ansiktet, jag var ju nära nu, riktigt nära. Jag klev in i trapphuset och tryckte på kom-hit-nu för-i-helvete-hiss-knappen och jag hörde att den var högt upp säkert på våning 8 och insåg att jag inte skulle hinna, kanske hade jag kunnat gå in i hissen men då hade det kommit just där och då och det kan ju komma på folk i hissen så den tanken försvan fort. Tog beslutet där och då för nu orkade jag inte knipa mer, det skulle komma om ca 13 sekunder och nu var goda råd dyra.

Bredvid mig fanns en dörr, dörren till tvättstugan och det var min dörr till himmelriket, upp med nycklarna och in i en korridor av frihet, allt var tyst och då tog jag beslutet att släppa ut allt som ville komma ut. Ställde mig med pannan mot väggen och släppte på kranen, det var en otrolig frihetkänsla, smärtorna släppte och jag stod bara och njöt. Jag hade för dagen på mig ett par helt nya jeans och dom var tajta som fan och det blev min räddning eller en lite räddning iaf.

När jag hade stått där i 5 6 minuter så kände jag mig klar, känslan att jag precis bajsat ner mig slog mig som en hammare i huvudet och hur fan skulle jag nu gå vidare med detta....? Skulle jag åka upp i lägenheten med byxorna fulla i saker eller skulle jag gå in i tvättstugan och försöka på nått sätt få mig ren, göra sig ren kändes bäst så jag gick hjulbent in i tvättstugan. Detta rum innehåller som de flesta tvättstugerum ett par tvättmaskiner, en torktumlare, kaklat golv och i våran tvättsuga finns det även ett stort fönster ut mot området, det finns även en golvbrunn i ett hörn som är nedsänkt i golvet och en gummislang på en meter.

När jag kom in i rummet så kände jag att det som hände mig för 1 minut sedan bara var förspelet, det fanns mer, mycket mer, svettningarna och magknipet kom tillbaka. Tog då beslutet att försöka få av mig kalsonger och jeans, sagt och gjort ner med kläderna till knävecken och intog positionen liggandes på sidan putandes med häcken mot hörnet och golvbrunnen. Nu släppte jag ut allt, det var som en förlossning och jag låg och hade ångest att någon skulle komma ner i tvättstugan eller titta in genom fönstret, vad skulle jag göra.? Slutförde uppdraget och det tog säkert 10 minuter och jag kände mig skiten, helt förjävlig och väldigt väldigt äcklig. Dom tajta jeansen hade iaf gjort att allt hade hamnat i kalsongerna när jag släppte allt första gången, inget hade kommit utanför, de hade fungerat som en blöja, var skulle jag börja, hur skulle jag lösa grejen.

Tog vattenslangen och försökte spola mig ren och få bort det värsta, är ju lite svårt att se hur det ser ut bakom men jag gjorde mitt bästa. Spolade så rent jag kunde i tvättstugan fortfarande liggandes på sidan, tänkte att jag gör så bra jag kan för att sedan åtekomma. Fick nu ta hasa på mig äckelkalsonger och jeansen igen, detta var nog det absolut värsta, kände mig verkligen smutsig, som en knarkare. Kikade ut i i bottenvåningen och hissen stod kvar, smet in och tryckte på våning 5 och bad till gud att ingen skulle vilja åka samma hiss som mig, ingen kom som tur vad.

In i lägenheten, fick av mig mina skor och gick in i duschen med alla kläder på, sen började jag duscha, lät plagen åka av ett och ett och det var otroligt skönt att börja bli ren, man såg ju så att säga att jag blev ren om man kollade in vattnets färg. Efter duschen så sprang jag ner i tvättstugan och började operation tvättning och skurning, fick lägga en halvtimma på att allt skulle bli skinande rent och lukta gott, passade även på att boka tvättstugan redan nästa dag för att tvätta alla kläder. Sen åkte jag upp och duschade igen, det kändes bara så gott.

Fick inga klagomål så ingen kan ju ha sett mig och det är man ju lite glad för, men vad skulle jag göra.? Att bli akut bajnödig är ju helt fruktansvärt och det var nära att jag gjorde på mig på vagnen, det är jag väldigt glad att jag slapp göra, tvättstugan var bättre.. Hoppas jag aldrig mer får vara med om just detta för det var massa känslor inblandade som jag inte vill känna igen , panik, äckel, bakfylla, stress, smärta alla mixade i en ångestbomb..
Ha en skön måndag för det ska jag ha.!