Jaja, för er som inte har varit med oss i Strömstad så gick det till något såhär: Man försökte hitta en camping som vill ta emot ett gäng galna Dalslänningar, vi var sådär 15-20 personer, detta var inte det lättaste och blev bara svårare med åren, man kan ju förstå de som ägde campingen. Vår utveckling var nått sådant här fram tills nu:
- husvagn på camping
- stuga på camping
- hyra en bondes åker utanför stan där man kunde slänga upp ett militärtält(betalning 5 liter hembränt och 500 kr)
- bo på camping låååångt utanför stan
- lämna Strömstad för annan ort
- fira i Ed ute i skogen
- bli vuxen och ha en någorlunda vuxen midsommar i trakterna runt Ed
Campingen bestod av några stugor som kanske kostade 25 kr att sätta upp, man kunde hyra trampbåtar men var ju bara det att de sjönk mitt ute i havet, fanns inget varmvatten, det bodde åretomboende där, jag skulle vilja säga folk som inte fick bo någon annanstans och en märklig ägare typ ryss. Det var iaf under all kritik och kanske Sveriges fulaste och sämsta camping, man kände sig som ett kringresande folk när man gick omkring på detta hemska ställe.
Detta var boendet, vidare midsommarsaker tar jag upp imorgon, nu till Bekännelsen.. Skrev ju om våran lilla promenad för ett par dagar sedan, jag kom ju på att jag gått en bit i min ungdom, tror det var midsommardagsnatten. Vi tog oss ju alltid in till stan för att försöka komma in på nått ställe för att supa ner oss mer, kanske drev man bara runt på stan eller så var man så full så man inte ens kom iväg in på stan. Jag var ju vid denna tiden ihop med P, hon försökte nog på allra bästa sätt att hålla reda på mig, inte det lättaste när man snapsat upp 1 liter hembränt och dragit i sig 10 öl på en dag, man var full.
Men hon lyckades ändå ganska så bra utom ett par gånger, detta var en av dessa. Kommer inte ihåg men tror inte mobiltelefonen hade kommit, ifall den hade gjort det så hade jag inget batteri. Vi åkte in från campingen från helvetet till stan för att slå klackarna i taket, problemet började när jag skulle hem, har för mig att det gick en buss ut till campingen, den missade jag, missa även alla andra som skulle hem, hade inga pengar och ingen mobil och såg inte en käft som jag kände, vad göra....?
Tja det var ju bara att böra gå, det var en mil till campingen och jag måste ju hem på nått sätt, försökte sno typ 10 cyklar men jag var ingen bra cykeltjuv så det blev att gå. Sträckan var en mil, men jag gick inte rakt + att det var tre steg fram ett steg bak så sträckan blev kanske 1.1 mil, det var ju svensk sommar oxå så det var kanske 8 grader varm, jag hade t-shirt.
Första sträckan från centrum ut till E6án gick ganska bra, försökte lifta men ingen stannade men det hela kändes lätt, man var ju som sagt full och då har man ju ett lätt tänk, finns ju inga större problem. Problemet var att jag var full, det var kallt och jag gick på E6án, lastbilarna dundrade förbi, nu började jag bli jäkligt törstig oxå, landskapet var som Sahara, no water for you sir.
När jag gått kanske 5 km så gav jag upp, jag la mig i en busskur och tänkte att nu fick det fanimej va slut, orkade inte mer, munnen var som lim och jag började nyktra till något. Slumrade till men vaknade hela tiden av att glasrutorna på buskuren vibrerade kraftigt, det gick inte att sova, jag tog beslutet att fortsätta.. Jag visste ju inte hur långt jag hade kvar och jag trodde jag var framme efter varje kurva, nu var jag så törstig så jag trodde jag skulle dö av vätskebrist.
Nu började iaf turen vända, på en bergsvägg bredvid mig så sipprade det vatten sakta ner, jag sprang dit och började bokstavligen slicka på bergväggen, jag drack som jag aldrig sett vatten. Detta gav mig nya krafter, visste ju att det inte var jättelångt kvar så det var bara att gå på, tre steg fram ett bak. Efter en stund hittade jag en död mås i diket, tänkte att den kan man ju göra nått kul med så jag bar med mig måsen, skönt å ha lite sällskap, lite som Tom Hanks hade Wilson i filmen han var med i, måsen blev min Wilson den sista biten.
Till slut så kom jag fram, tog 3 - 4 timmar att avverka sträckan och jag var helt slut som människa, var otroligt glad när jag kom fram. Måsen tänkte jag lägga i Tim´s säng, han hade nog blivit fett förvånad när han vaknade, jag dumpade måsen på campingen istället och jag dumpade mig själv i sängen. Kommer inte ihåg vad P sa men hon måste ju varit orolig....
Detta var nummer 1 och 5 denna veckan, ses imorgon.!
hahhaha!! campingen från hell har även en jävligt stygg stank över sig...inte för inte stället heter dynekilen som i dy/dynga.
SvaraRadera