onsdag 20 juli 2011

Bekännelse No:35

Blir en midsommarhistoria till innan jag bryter av för några andra Strömstadshistorier, den är faktiskt en tudelad historia för det hände massa den kvällen, saker som hänger kvar än och kommer hänga med oss tills vi dör..

Skit samma nu kör vi midsommar igen, denna gången sov vi på Strömstads camping. Ni som kan Sstad vet vart den ligger, för er andra så ska jag berätta att den låg utanför stan, man åkte lixom igenom stan och när man nått ytterkanten så dyker campingen upp, den ligger i en backe.

Det var som vanligt full fest och klackarna i taken, detta året hade vi med oss någon från Trollhättan som bonus, annars var det samma gäng som vanligt. Jag blev sådär skitpackad precis när vi skulle gå in till stan så jag fick sätta mig ner å fokusera, fötterna ville inte lyda, inta alls. Resten av gänget drog iväg och jag blev ensam kvar, satt la mest och försökte nyktra till när tonerna från Dr Dre´s skiva nådde mina öron, närmare bestämt "Still D.R.E" låten.

Den skivan är sjukt bra och plötsligt så gick mina fötter mot ett skumt gäng som tydligen bodde en bit ifrån oss, jag fattade direkt vad det var för killar fast ändå inte, jag var full.. Men det var inga killar som tyckte det var kuligast att dricka sprit fattade jag ganska fort, dessa killar tyckte röka var bättre. Vet inte hur det gick till men pipan gick runt och jag rökade och eftersom jag var ny i "gänget" så fick jag röka ganska mycket.

Efter en stund så fick jag för mig att jag skulle gå ner på stan och möta upp mina kompisar och min tjej, det var inte den lättaste promenaden jag gjort, hade blodet fullt av alkohol och av hash, full och hög på samma gång. Promenaden ner kanske skulle ta 15 minuter, jag gissa att min tog en timme, när jag väl kom ner så började jag må riktigt illa och tillslut spydde jag ner i havet. Blev hemskickad av någon så promenaden började om igen fast nu började haschet verka ordentligt, fick värsta hallucinationerna.

Jag gick och pratade med en indianhövding som hade värsta fjädrana, vi pratade om livet och han var högst verklig, han gick ju bredvid mig och det var djupa samtal. När jag kom hem till våran stuga så noja jag ur totalt, fick för mig att jag blev skyldig killarna pengar och att jag nu skulle behöva börja sälja knark och mitt liv var slut. Jag låste stugan inifrån, gömde nyckeln och la mig under sängen, mig skulle dom fan inte sätta tänderna i, inte en chans.

Problemet var bara att när mina kompisar kom hem som skulle sova i stugan så var den låst och ingen var inne i stugan, det var ju vad de såg, jag hade ju däckat under sängen, efter ett väldans bankande på dörren så vaknade jag och alla var kanske inte jätteglada. När vi skulle åka ifrån campingen nästa dag så var nyckeln spårlöst borta, om man slarvat bort den så kostade det typ 500 kr, vi letade överallt men det fanns inte ett spår.

När vi gett upp och skulle betala så hittade jag den i min necessär, flax och hurra..! P var nog jävligt förbannad på mig och jag kommer inte ihåg hur jag la fram det, tror jag tummade lite på sanningen, jag visste ju mycket väl vad jag gjorde.

Så lärde man sig något...? Tja, skit i knarket, sprit is the thing om ni nu måste välja, UGG UGG på er.!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar