Bekännelse No:41

Passar på nu när jag snart är i Ed, det är något som jag haft med mig länge. När jag var 13 år så orsakade jag nått som kostade massa pengar pga att jag och ett par kompisar var uttråkade så förlåt förlåt kära skattebetalare, det var inte alls meningen.

Jag och ett par kompisar skulle lunta lite gräs men det gick inte riktigt som vi ville, det var torrt fint gräs, säkert precis helt idealiskt för att det skulle brinna skulle man nog kunna säga. Jag tände på och en nanosekund senare som stod det höga gräset i lågor. Två nanosekunder senare så hade det spridits ganska så mycket, det enda jag kunde säga var till T var att han skulle slänga sig i gräset och kväva det, han ville inte.

Stället där vi luntade var en en 100*300 meter stor glänta, runt om var det skog. Utan att överdriva så var allt i lågor på 10 minuter. Vi sprang ju såklart därifrån snabbare än blixten självt och vi gömde oss i mitt garage och snart hörde vi sirener, någon hade som tur var ringt brandkåren, för det ar inte vi.

Nu hade vi och gläntan en jävla tur, brandmännen lyckades släcka elden innan skogen började brinna, det ska dom fan ha en eloge för så tack tack. Så förlåt förlåt Ed, brankåren och alla som bodde på Sunnanvindsvägen, förlåt förlåt....