Bekännelse No:49

Hmmmmm, nummer 49. Helt sjukt, jag börjar närma mig mitten, hälften av vad jag ska skriva. 49 av 101 bekännelser, trodde eventuellt att jag skulle sluta efter nummer 10, inte trodde jag att det fanns så massa att skriva men det finns det, det tar lixom aldrig slut. Nu lever vi ju i en värld som aldrig slutar att förvåna men ändå, det mesta kommer ju ifrån mig, Andreas, Filen, lillen, kungen, Bonskog. Kärt barn har många namn men varifrån de namnen kommer ifrån får jag bekänna någon annan gång.

Idag fortsätter vi i brottens tecken, kanske därför jag kolla in Efterlyst igår, kanske oxå därför jag var en gangsta, en sökare, en som såg möjligheter, en ungdom som gjorde saker man inte fick göra även om det var ganska så oskyldigt. Jag märker oxå att dessa saker jag gjorde, dessa kriminella saker, dessa brott jag skrivit om var i en ålder då jag var runt de 15 då allt var spännande och man letade efter denna spänning.

Hur som, jag är född och uppvuxen i Göteborgs skärgård närmare bestämt Öckerö, har den mesta av min släkt på Hönö och där var jag nästan varje sommar från jag var 10 till just runt 15. Dessa öar är ett paradis på sommaren, vackert och lugnt, som ett vykort fint, till historien.!

På Hönö så finns det ett ställe som ligger vid färjeläget, man måste åka färja ut till öarna, finns inga broar ut till fast mark. Detta ställe hade namnet Pinan, där sålde de godis, hade bilspel och flipperspel, tror att det kostade runt 1 krona att spela på dessa maskiner, var ju galet kul men det var ju bara kul tills pengarna var slut. Ett sätt att få ihop lite pengar var ju att köpa tuggummi, sätta det tuggade tuggummit på en pinne och åka till en kiosk och försöka få upp pengar som folk tappat i mellan plankorna på kiosken. Där kunde man göra en hacka ganska så snabbt men det fanns enklare sätt.

Man kunde dock inte göra det för ofta för då skulle ägaren fatta misstankar och våra ko skulle sluta mjölka. I hamnen på Hönö så fanns det ett ställe som sålde is, man betalde kanske 20 kr för en låda is, man tog is om man skulle ut och fiska eller lite is om man skulle ut och sola. Man tog is och sen la man pengarna i en brevlåda, jag och min kusin M blev dock jäkligt duktiga på att öppna låsta dörrar och det måste varit han som kom med iden eftersom han bodde på Hönö.

Hur som, vi gjorde våran grej och tadaa dörren gick upp och hej hej brevlåda full med pengar. Nu var det ju så att vi bara tog lite, hade vi tagit allt så hade ju de fattat att något var på tok och gjort på annat sätt. Vi tog bara lite lagom så vi kunde spela lite spela, kanske få lite godis och några glassar. Detta gjorde vi bara en sommar för nästa så var jag för gammal för att åka ner, jag stannade hemma och hängde i Ed i stället, man blev för gammal för kusier, mormor och farmor.

Det var en bra sommar iaf och de där maskinerna har nog aldrig gått så bra som de gick då, vi var ju där varje dag och spelade så skinnet flådde, var ju säkert ett botteår för iskillen som just det året tänkte att det var folk som var snåla och bara snodde is och inte betalade för sig. Så var det, A&M levde livet i slutet på 80-talet i skärgården, sol var det säkert varje dag, det var ju så det var.

Min kusin M bor kvar på Hönö, han bor nu mer i min farmors hus med barn och fru, han är ute och fiskar ibland och då undrar jag om han betalar lite extra för den is han köper idag för att döva det dåliga samvetet han kanske har....?! Jag betalar här genom att erkänna här och nu, det var jag, Andreas Bonskog, Inez, Torsten, Sven och Märtas barnbarn som var skurken.!