Bekännelse No:53

Sås på torsdag, givetvis inte. Ärtsoppa är det som gäller, det är fan finmat på riktigt.! Men över till nått helt annat, såg Ulf Lundell på Tv´n i helgen, dom intervjuade honom pga att han precis släppt en ny bok.

Han så pigg ut, han hade ett ståtligt vitt skägg och såg alert ut, rapp. Det är en kille som inte direkt legat på latsidan, vad har han gjort då....? Typ 26 skivor, 20 böcker, turnerat, supit och dessutom målat ett gäng tavlor, jag skall äga en Lundellmålning någon gång. För mig är Uffe som jag väljer att kalla honom två saker för mig eller mer, han har öppnat upp mig två gånger.

Andra gången han gjorde det så var det jag när jag läste hans bok "Jack", vilken upplevelse.! Den är fantastisk och det var en ahhhhaupplevelse, sträckläste den, LÄS DEN. Men kom till bekännelsen då tänker ni och så skriver jag att vänta lite, bara lite till. Man har ju sett otaliga liveframträdanden i sina dar, nu snackar jag musik men det kanske ni/du fatta.

När man var 15-18 så var man i folkparken på fredag och lördag och kolla in tex Orup, när man var lite äldre så såg man Green Day i Göteborg och nu tittar man på tex på The Gaslight Antem och njuter. Musik var nått bra men ändå nått banalt, det var just bara musik, nu är man mera snål och musik är mera livet. Man lyssnar på olika saker beroende på hur man mår, musik är för mig lika viktigt som kärlek, det är kärlek.

Nuuuuuuu så, jag var 21 år, min syster + några till skulle till Uffe om jag inte minns det fel i Lysekil, dom ville dricka och frågade mig om jag ville vara chaufför. Det fungerar nämligen så när man bor på liten ort, en får va nykter och köra bil, man blir bjuden på mat och håller god min, de andra super.

Jag var ju inte överglad för jag tyckte Uffe sög pung, han var helt enkelt kass men jag fick ju gå med på utomhuskonserten och fick mat. De var ju i en bra ålder oxå, det var ju inte kalasfylla som gällde så det var en lätt körning. Som sagt, detta var min första stora konsert och de första låtarna passerade ganska obemärkt förbi men sedan hände nått.

En viss Bark spelade gura på ett fantastiskt sätt, Janne Bark fångade mig, drog in mig, foten började guppa, hjärnan började notera, hjärtat började så smått blöda. Jag sög in Uffe den kvällen, det var där och då som jag fastnade, musik is the shit.

Det var en kristen upplevelse och det var det finaste jag sett. Det var Uffe som fick mig att på riktigt älska musik, det var Uffe som fick mig att älska livemusik, Uffe tog min oskuld på bästa sätt, så skall en oskuld tas.