Bekännelse No:58

När jag var fyllda 19 år och snart skulle fylla 20 så hände en sak. Detta var i oktober någon vecka innan jag skulle rycka in i lumpen, sprit var inblandat annars hade det nog inte slutat som det gjorde.

Jag var på fest hemma hos D, det var fest som vanligt och vi skålade hembränt i snapsglas och fyllde på sprit från 1 1/2 liters pet-flaskor, det var röj och det var kul.

 Jag har en kompis vid namn Tim, han är något äldre än mig och han hade mustasch redan när han föddes, Tim var mustasch, Tim och den svarte barten gick hand i hand genom livet, den var hans livboj. Jag tänkte ändra på det, ändra på Tim hela tillvaro, rubba hela hans värld.

Sa till honom (full) att om han rakade av sig saken på läppen så skulle jag fanimej raka av mig precis allt hår på hela kroppen, sure, lätt att han inte skulle göra det.

 Tim gick iväg in på toaletten, 3 minuter senare så kommer han tillbaka utan ett enda fjun på läppen, den har aldrig varit slätare och Tim har aldrig sett konstigare ut, INGEN har ju sett Tim utan mustasch, ALDRIG. Festen stannade typ upp och alla kollade på Tim, vad fan hade hänt..? Till mig sa han bara, varsågod.....

Jag gick in med lite korta steg in till toan och undrade vad det var som hände, han tvekade inte, hade han kanske redan rakat av den långt innan och använt en lösmustasch...?

Jaja, inte mycket att göra, alla kläder åkte av och jag började lite lätt med benen, grejen var bara att rakhyveln var otroligt slö, typ smörknivsslö så man fick trycka lite och detta resulterade i sår och blod. Jag gav dock inte upp utan tog nästa ben, avancerade upp mot mitt kön och vidare upp mot ansiktet, ögonbrynen rök i farten.

Nu gav jag mig på håret och det var inte det lättaste, det såg ut som en slakt i badrummet, jag blödde överallt. Just rakbladsskador tenderar ju att blöda länge oxå, rann blod från huvudet, ögonbrynen, balllen och benen. Till slut så fick jag ge upp, jag behövde proffshjälp med mitt huvud.

Sagt och gjort så drog jag hem till pappa, väckte försiktigt hans fru Eva och sa att jag behövde hjälp. Där stod jag som en cancersjuk människa full och såg nog ganska förjävlig ut. Det fattades stora tussar i håret och Eva hjälpte mig så tyst som hon bara kunde, vi var väldigt rädda att pappa skulle vakna, resultatet om han vaknade vill jag inte ens veta.

En stund senare så var iaf mitt huvud lent som ett ollon. Jag tackade och bugade och stack tillbaka till festen för att visa upp mig för Tim att jag inte hade fuskat, han inspekterade mig och var väldigt nöjd. Vi skålade en dubbelsnaps och sen söp vi några timmar till.

Kommer inte ihåg mammas reaktion men den var nog inte den bästa. Någon dag senare skulle jag ta körkortskort, inget hår, inga ögonbryn, såg ju inte riktigt klokt ut. Folk kunde titta på mig och undra vad det var som inte stämde, utan ögonbryn så ser man ganska konstig ut.

Vad resulterade detta i nu då, tjaaa min kaptenen i lumpen var väldigt nöjd med min frisyr och tyckte jag var ett föredöme. Mindre bra var kanske att en flicka på kanske 10 år tittade på mig och frågade sin mamma om jag var en sådandär nazist, kanske inte riktigt lika bra. En rolig sak är att Tim aldrig har haft mustasch efter den kvällen, det var jag som fixade det.!