Bekännelse No:64

Tja, det som jag skall bekänna är inte vidare värst men när det begav sig så var det förbjudet. Varför skriver jag detta nu då..? Jo det var så här.....

För snart 38 år sedan en kall novembernatt pressade min mamma fram mig, jag låg och fel håll, kom lixom med ansiktet nedåt och det första jag gjorde var att pissa ner en sköterska, hejhej nu är jag här, Peter Andreas. Kärleken mellan mor och mig var antagligen som en blixt, där och då började den.

Hon har alltid varit där, man kan alltid räkna med min mamma, hon bryr sig, är intresserad och hon är äkta, en jävla supermamma.! Henne älskar jag nått alldeles vansinnigt mycke och utan henne så vet jag inte vad. Vi pratar flera gånger i veckan och även om hon bor 20 mil från mig så är hon alltid där, hos mig och med mig.

Nu var det så att min mamma var klar med sitt arbetsliv, klar med hela skiten, nu fick det vara bra, nu var det pension och hej hej sötebrödsdagar, eller kanske inte riktigt så eftersom hennes inkomst minskar med typ 50%. Nu var det iaf så att min mamma och en vän till henne åkte till Thailand i tre veckor och hon kom hem igår. Det har varit hårda veckor, kanske inte för henne för hon har ju haft värme och bad. För mig har det varit en pina, jag sov dåligt i början, varit nervös och saknat henne som jag aldrig saknat något, min mamma. Hon var för långt bort, det är inte greppbart, jag kan inte sticka dit, inga mer långresor för henne om jag får bestämma.!

För att detta skall vara en bekännelse så får jag la erkänna något, de flesta där ute älskar la sina mammor, inget nytt. När jag var 16 -17 så kom det en låt, låten framfördes av Pelle Almgren och wow lixom, dom hade en låt som jag ÄLSKADE, Omåomigen.

Den var fräck och undertonerna var ju sex å det var ju skitcoolt i min ålder. Mamma förbjöd mig att köpa denna skiva eftersom det var som det var, annars har jag lotsat in mamma på mycket musik, framför allt när jag bodde hemma, jag var hennes Kaj Kindvall, min Kaj Kindvall då var ju just Kaj Kindvall, Mr Tracks himself.

Jaja, hur som så smögköp jag denna singel iaf och jag spelade den omåomigen och det är en sådandär låt som aldrig släpper taget, du kan väcka mig när som och jag kan sjunga med i texten, jag är förövrigt ganska kass på att komma ihåg sångtext. Tror kanske inte mamma blev vidare arg på mig, jag var ju trotts allt hennes sistfödda tillika favoritbarn alla kategorier, så känns det iaf.

En sak är iaf säker, jag älskar denna låten jäkligt mycke men jag älskar min kära mamma ännu mer.