Känns ju helt sjukt att jag är uppe i 25 stycken, 76 till och bloggen är klar.! Tänkte skriva lite om det här med idoldyrkan, det finns en som jag tycker är fanatiskt bra och det är Ibra, denna Zlatan är kung för mig, han är MAGISK.
Men det är inte han jag ska skriva om och jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde men jag i ett svagt ögonblick berusad av sprit i min ensamhet så gjorde jag det, vi tar det från början. Det var en gång för längesedan i en liten liten by, så skulle det ju kunna låta men inte här, längesedan var det och Ed är fan inte stort, vill skriva skitlitet och det var precis så det var.
Jag var ihop med P men hon var i Åmål och festade, hon var hemma hos en viss M om jag inte minns helt fel, det var då P, M och M´s pojkvän, kanske någon till men jag tror inte det, kanske var det en efterfest, minns inte för detta var ju typ 15 år sedan. Jag hade jävligt tråkigt så jag satt och sympatidrack själv, sedan ringde jag upp och var lixom med på festen genom telefonen, pratade med alla tre och det funka bra, jag blev full.
Samtidigt som jag festade loss hemma själv så lyssnade jag på musik, just där och då så lyssnade jag på Nordman, tyckte han var sjukt bra och han har några betar som håller än. Grejen var att jag i spritångorna tyckte Nordman var typ gud, bästa i hela världen så vad gör man då..?? Jo man skriver ett långt brev till honom där man skriver just dessa saker, alltså hur mycket jag uppskattade honom. Det var inget dussinbrev på en halv sida, det var väl tilltaget och tror han blev rätt glad av det, tror knappt hans egen mamma har gett honom så mycket kärlek som jag fick ur mig den kvällen i ord till honom.
Fick svar tillslut, säkert ett svar som någon stackare fick betalt för att skriva, fick även hans autograf(har kvar den än), STORT.! Det var inte alls lika mycket kärlek i det som jag fick tillbaka, kändes ju lite snålt, jag hade ju blottlagt mig... Det tog inga större proportioner, jag slutade till sist lyssna på Nordman och som sagt någon gång kommer en låt på, tänker då alltid på den där kvällen.
Nu mer så skriver jag bara brev till Maja, känns ju kul att ha en brevkompis, någon som man får skriva till på riktigt, med en penna då alltså.. Maja får faktiskt oxå mycket finare brev av mig än vad Nordman fick, tycker det är kul att skriva, man gör ju inte det nu mer, praktiskt oxå att vi är ihop så man bre på lite, skriva fina saker till en som är fin....
tisdag 31 maj 2011
Långhelg...!
Nu vankas det långhelg, 5 dagar i rad där man inte behöver göra ett skit, hurra och jippiii.. Tänkte fylla dessa dagar på bästa sätt oxå.
P, E och A kommer ner på Onsdag kväll och stannar tills på fredag.? M och min bror kommer ner på fredag då vi ska till casinot, min bror fick det i present när han fyllde 40, skulle tippa på någon form av utgång efter. På lördag morgon kommer min M ner och stannar tills måndag, mmmmhmmmm, superweekend är ordet..
Saker man kan göra eftersom vädret ska bli najs och varmt:
P, E och A kommer ner på Onsdag kväll och stannar tills på fredag.? M och min bror kommer ner på fredag då vi ska till casinot, min bror fick det i present när han fyllde 40, skulle tippa på någon form av utgång efter. På lördag morgon kommer min M ner och stannar tills måndag, mmmmhmmmm, superweekend är ordet..
Saker man kan göra eftersom vädret ska bli najs och varmt:
- Hänga i slottsskogen/grilla
- Gå in på Botaniska å kika runt
- Hångla
- Spana in djur, dra till en lekplats
- Dricka en bib lr två
- Sticka ner på andralångfest, är ju bara 12000 som anmält sig via fb
- Lyssna in Håkan Hellström som spelar på Slottsskogsvallen
- Laga mat ihop och sitta och ljuga lite, kanske spela ett sällskapsspel fast på allvar
- Kasta ett par discar, hole in one.?
- Bada
måndag 30 maj 2011
Nördar...
Man ser dessa killar för det är ju oftast killar som man ser som är sådär härligt nördiga. Frågan jag ställer mig är då, är alla dess killar stöpta i samma form, kan ju iaf inte vara en slump, för många saker som är samma...
- Ofta krulligt lr väldigt vågigt hår
- Nästan alltid bär dessa grabbar glasögon modell a 1986
- Alltid för korta jeans, alltid alldeles för hög midja, alltid nått skit märke, typ Ellosjeans
- Nästan alltid skjorta, ibland en hårdrocks t-shirt, t-shirt med nått texttryck förekommer oxå väldigt ofta
- Alltid tennisskor modell fula och gamla och på vintern ett par rediga vinterkängor
- Ofta skärp
- Dålig hy
- Oftast jacka modell "smartjacka" aka praktiskt jacka
- Praktiskt taget alltid en helt förjävlig frisyr
- Har man ett smycke så är det i 100% av alla fallen en silverkjedja, en sådan tunn sak
- Har dom en klocka på armen som de nästan alltid har så är det en enkel vanlig farfarsklocka med läderrem
- ofta har de tandställning
torsdag 26 maj 2011
NyA FaKtUm UtE, KöP DeN...!
Michel Bolton har en jävla pipa, har alltid tyckt det. Men han är ju jävligt rolig oxå, "This is the tale of Tony Montana" hahahaha.... Sen kan ni ju kolla in den andra oxå, det är ju ändå morsdag på söndag Kolla in dessa, sen köper ni FAKTUMS nya tidning imorgon.!
Själv så åker jag till M i helgen, hoppas på inomhusväder och att United vinner mot Barca, tycker verkligen inte om det laget längre. Annars så ska jag inte vara mer än en replängd ifrån M under 48 timmar, känns finfint.! Ha en skön helg, peace out....
Själv så åker jag till M i helgen, hoppas på inomhusväder och att United vinner mot Barca, tycker verkligen inte om det laget längre. Annars så ska jag inte vara mer än en replängd ifrån M under 48 timmar, känns finfint.! Ha en skön helg, peace out....
onsdag 25 maj 2011
Kb
Får ju passa på att gratulera A.G för vinsten i Kb´s lotteri på FB. När sidan hade 500 medlemmar så lottade de ut biljetter till olika konserter.. Jag föreslog massa folk å A.G vann två biljetter till The Hooters. Jag tyckte verkligen om den gruppen, deras största låt enligt mig var "Satellite" sååååååååå varsågoda....
Bekännelse No:24
Har i mitt liv mått riktigt dåligt 2 gånger, en av gångerna var värre än den andra eftersom jag inte vågade, vågade vad tänker ni då, tja det ska jag skriva lite om här.
Finns så otroligt många där ute som går runt och mår yberkass, då menar jag inte dåligt i form av en förkylning utan jag menar psykiskt skitilla. Kan va allt ifrån dödsfall, jobbet, sitt förhållande + 1000 saker saker till, ibland vet man inte alls varför, man bara mår dåligt, kan va litet, kan vara stort.
Min första riktiga dipp var för 4-5 år sedan, då hade jag gått runt och mått dåligt i något år, sa det ofta till folk men tog inte alls tag i det. Jag skötte mitt jobb, gick dit och jobbade, åkte hem och sov så så höll det på. När helgen kom så var det fest fredag och lördag för att orka, söndag var ångestens dag BIG TIME..! Så här höll det på ett bra tag innan jag gick i däck, var massa orsaker som drog mig långt ner under isen, det var dödsfall, oavslutade förhållanden, avslutade förhållanden, för mycket fest, för mycket tankar(är en tänkare), åt och sov väldigt dåligt, fick något som kallas finansfobi, en skräck över brev och räkningar och det gav ju mig bara ännu mer ångest eftersom jag sket i att betala det som skulle betalas.
Snöbollen blev en lavin eftersom jag inte tog tag i det. Till slut blev allt ohållbart och jag sökte hjälp, blev 100% sjukskriven och fick mediciner mot depression. Varför jag inte gick dit tidigt var för att man inte orkar bry sig, inte orkar ta nått beslut, skamkänslor. Va 100 % sjukskriven i 4 månader, sen 50% i några månader, sedan 25% och till sist mådde jag så bra så jag kunde återgå till livet och jobbet, blev ju tillslut så bra så jag vågade bryta upp från allt. Sa upp mig från mitt jobb utan någon plan, flyttade till Göteborg utan någon plan och jag tycker att det gick ganska så bra, får ändå en obehagskänsla varje gång jag återkommer till Trollhättan, får den där känslan att här mådde jag inte bra, inte bra alls.
Sen var jag nära att halka dit igen förra sensommaren men visste så mycket bättre, va ett förhållande som tog slut och höll på att putta mig över kanten än en gång. Det tog en månad där min kropp va i kaos och jag började känna igen mönstret, tog då beslutet att göra nått åt min situation, ville undvika medicin, inte för att jag va rädd för det för det hjälpte mig verkligen första gången.
Ville ha nått mer hållbart, något mer, verktyg för framtiden, tog beslutet att gå och få kognitiv terapi, är en slags självhjälp, man får verktyg som man kan använda sig i olika situationer. Det var otroligt lärorikt och jag tycker varje krona var väl investerade kronor, billigt var det inte men det är en livslång verktygslåda jag fick med mig.
Vet hur jag ska handskas med tankar när sinnet ändras, vet hur jag kan stuva om och ändra och jag vet mina signaler när allt inte står helt rätt till. Men genom den kognitiva terapin så är jag ganska säker på att jag inte kommer halka speciellt djupt någon mer gång. En sak jag vill säga är att va inte rädd för att be om hjälp, det blir aldrig bättre själv, ensam är inte stark, inte alls, inte på långa vägar..!
Vill ni ha hjälp, är nyfikna eller kanske har en kompis som behöver hjälp så klicka på länkarna här nedaför, kanske kan det vara det som krävs.. Ha en finfin kväll och en fortsatt bra vecka....
Finns så otroligt många där ute som går runt och mår yberkass, då menar jag inte dåligt i form av en förkylning utan jag menar psykiskt skitilla. Kan va allt ifrån dödsfall, jobbet, sitt förhållande + 1000 saker saker till, ibland vet man inte alls varför, man bara mår dåligt, kan va litet, kan vara stort.
Min första riktiga dipp var för 4-5 år sedan, då hade jag gått runt och mått dåligt i något år, sa det ofta till folk men tog inte alls tag i det. Jag skötte mitt jobb, gick dit och jobbade, åkte hem och sov så så höll det på. När helgen kom så var det fest fredag och lördag för att orka, söndag var ångestens dag BIG TIME..! Så här höll det på ett bra tag innan jag gick i däck, var massa orsaker som drog mig långt ner under isen, det var dödsfall, oavslutade förhållanden, avslutade förhållanden, för mycket fest, för mycket tankar(är en tänkare), åt och sov väldigt dåligt, fick något som kallas finansfobi, en skräck över brev och räkningar och det gav ju mig bara ännu mer ångest eftersom jag sket i att betala det som skulle betalas.
Snöbollen blev en lavin eftersom jag inte tog tag i det. Till slut blev allt ohållbart och jag sökte hjälp, blev 100% sjukskriven och fick mediciner mot depression. Varför jag inte gick dit tidigt var för att man inte orkar bry sig, inte orkar ta nått beslut, skamkänslor. Va 100 % sjukskriven i 4 månader, sen 50% i några månader, sedan 25% och till sist mådde jag så bra så jag kunde återgå till livet och jobbet, blev ju tillslut så bra så jag vågade bryta upp från allt. Sa upp mig från mitt jobb utan någon plan, flyttade till Göteborg utan någon plan och jag tycker att det gick ganska så bra, får ändå en obehagskänsla varje gång jag återkommer till Trollhättan, får den där känslan att här mådde jag inte bra, inte bra alls.
Sen var jag nära att halka dit igen förra sensommaren men visste så mycket bättre, va ett förhållande som tog slut och höll på att putta mig över kanten än en gång. Det tog en månad där min kropp va i kaos och jag började känna igen mönstret, tog då beslutet att göra nått åt min situation, ville undvika medicin, inte för att jag va rädd för det för det hjälpte mig verkligen första gången.
Ville ha nått mer hållbart, något mer, verktyg för framtiden, tog beslutet att gå och få kognitiv terapi, är en slags självhjälp, man får verktyg som man kan använda sig i olika situationer. Det var otroligt lärorikt och jag tycker varje krona var väl investerade kronor, billigt var det inte men det är en livslång verktygslåda jag fick med mig.
Vet hur jag ska handskas med tankar när sinnet ändras, vet hur jag kan stuva om och ändra och jag vet mina signaler när allt inte står helt rätt till. Men genom den kognitiva terapin så är jag ganska säker på att jag inte kommer halka speciellt djupt någon mer gång. En sak jag vill säga är att va inte rädd för att be om hjälp, det blir aldrig bättre själv, ensam är inte stark, inte alls, inte på långa vägar..!
Vill ni ha hjälp, är nyfikna eller kanske har en kompis som behöver hjälp så klicka på länkarna här nedaför, kanske kan det vara det som krävs.. Ha en finfin kväll och en fortsatt bra vecka....
Denna Stenmark..
Han är ett geni, han borde få Nobels litteraturpris + Nobels Fredspris, om två länder som ligger i krig med varandra blev inlåsta i ett rum, tja inte hela länderna då utan ledarna i länderna. Sen så fick de läsa 150 eller 150 Stenmark´s tillsammans, då skulle väl ändå kriget sluta, lr..?
Läs dagens, den är så så så sååååååå otroligt bra, får fan lägga upp den här så den inte försvinner..! När jag fyller år lr om någon bara vill va snäll så önskar jag mig Stenmarks bok "Storpack" och sen vill jag ha Andy Riley "Kamikazerkaniner - Den stora själv(mords)biografin" Tack tack..!
Läs dagens, den är så så så sååååååå otroligt bra, får fan lägga upp den här så den inte försvinner..! När jag fyller år lr om någon bara vill va snäll så önskar jag mig Stenmarks bok "Storpack" och sen vill jag ha Andy Riley "Kamikazerkaniner - Den stora själv(mords)biografin" Tack tack..!
måndag 23 maj 2011
Bekännelse No:23
Mitt i allt detta fina så tänkte jag smutsa ner allt lite men bara lite. Jag blir ju aldrig arg, kan bli irriterad men sällan arg, ibland blir man ju riktigt förbannad inombords och ibland måste man ju avreagera sig, så var det denna gång, bekännelse No:23
Var på efterfest i en västsvensk stad, behöver inte nämna vilken och detta var några år sedan, kanske så många som 6, chansar lite. Hur som, jag och en kompis blev uppbjudna på efterfest, det var min kompis kompis som bode där, dom var inte på nått sätt speciellt nära vänner, kanske inte ens på långt håll. Vi kommer iallafall upp och dom hälsar, mig skiter han fullständigt i, jag tänkte nte mer på det, tyckte det var dålig stil, thats it.
Lägenheten vi var i måste ha varit finast i den staden, OTROLIG lägenhet, tråkigt nog var inte folket i den speciellt otroliga, dom var sådär tråkigt rika, ville va rika iaf. Dom skratta och hade kul, ryggdunk å finglas. Jag var mer, sätt på någon fet musik och ge mig en fulöl, bjuder man på efterfest så är det ju för att krama ur de sista dropparna på själva festen.. Inte här inte, dom körde charader och drack typ findrinkar. Det kanske var 12 personer i lägenheten och inte en jävel hade vett och komma fram och hälsa, inte bjöd dom på nått heller. Vad som hände var att Andreas blev jävligt provocerad, jävligt irriterad och tillslut jävligt arg, i det tysta då förstås.....
Resultatet blev att jag gick in på toaletten som resten av lägenheten var OTROLIGT fin och beslöt mig för ett par saker, betänk att jag var något onyker men på inget sätt ångrar mitt beteende. Jag öppnade upp deras tvättmaskin och pissade i den, jag tog alla tandborstar och stack upp dom i röven, sen kände jag mig helt lugn, kände mig lätt i kroppen och kände mig sedd. Fick med mig min kompis därifrån och om jag inte har helt fel så hade vi en fin efterfest på riktigt själva, på Dalslänskt sätt precis sådär som vi kan jävligt bra....
Var på efterfest i en västsvensk stad, behöver inte nämna vilken och detta var några år sedan, kanske så många som 6, chansar lite. Hur som, jag och en kompis blev uppbjudna på efterfest, det var min kompis kompis som bode där, dom var inte på nått sätt speciellt nära vänner, kanske inte ens på långt håll. Vi kommer iallafall upp och dom hälsar, mig skiter han fullständigt i, jag tänkte nte mer på det, tyckte det var dålig stil, thats it.
Lägenheten vi var i måste ha varit finast i den staden, OTROLIG lägenhet, tråkigt nog var inte folket i den speciellt otroliga, dom var sådär tråkigt rika, ville va rika iaf. Dom skratta och hade kul, ryggdunk å finglas. Jag var mer, sätt på någon fet musik och ge mig en fulöl, bjuder man på efterfest så är det ju för att krama ur de sista dropparna på själva festen.. Inte här inte, dom körde charader och drack typ findrinkar. Det kanske var 12 personer i lägenheten och inte en jävel hade vett och komma fram och hälsa, inte bjöd dom på nått heller. Vad som hände var att Andreas blev jävligt provocerad, jävligt irriterad och tillslut jävligt arg, i det tysta då förstås.....
Resultatet blev att jag gick in på toaletten som resten av lägenheten var OTROLIGT fin och beslöt mig för ett par saker, betänk att jag var något onyker men på inget sätt ångrar mitt beteende. Jag öppnade upp deras tvättmaskin och pissade i den, jag tog alla tandborstar och stack upp dom i röven, sen kände jag mig helt lugn, kände mig lätt i kroppen och kände mig sedd. Fick med mig min kompis därifrån och om jag inte har helt fel så hade vi en fin efterfest på riktigt själva, på Dalslänskt sätt precis sådär som vi kan jävligt bra....
Den där Maja...
Den där Maja asså, det är lixom vi nu... Inte jag här i Göteborg, inte hon där I Karlstad utan vi tillsammans någonstans mitt i, jag tycker om det, jag gillart, jag älskart. Den finns en mening med precis allt i denna världen, det är bara när, var hur man tar sig dit, jag är framme, på riktigt.!
John Mayer behöver ingen presentation, sjukt bra, den andra är en Norsk tjej vid namn Maria Solheim, tyckte låten och namnet passa här idag...
John Mayer behöver ingen presentation, sjukt bra, den andra är en Norsk tjej vid namn Maria Solheim, tyckte låten och namnet passa här idag...
tisdag 17 maj 2011
Bekännelse No:22
Jag har ju som sagt aldrig varit en direkt fighter, för att man ska vara det så krävs det ju att man slår någon och det har jag aldrig gjort och vill inte heller göra. Men stryk har jag åkt på några gånger, det är ju inte alla som åkt på däng av en Bandidospresident, det har jag, rakt i backen. Så Bekännelse No:22:
Han var nu inte med i bandidos när detta hände men han blev det senare, han hade tydligen alltid drömt om den kriminella banan. Vet oxå att han åkt in i fängelse efter ett par riktigt otäcka misshandlar, känt folk till mig som blivit slagna gula och blåa. Hur som, jag var i fulstaden Åmål, detta rövhål till stad där jag gick i skola i 3 år och festade, kan ju inte gjort något annat, vad finns att göra där annars..?
En kompis till mig råkade i luven med denna Lill-Anders som folk kallade honom, han var en bråkstake och min kompis gäddan höll på att få stryk. Jag skulle bara gå i mellan och dra in gäddan i bilen, från ingenstans alls kom det en knytnäve som träffade mig helt perfekt på näsan och jag åkte rak ner i asfalten. Jag minns inte riktigt vad som hände efter men någon fight var det ju inte tal om, vi var i fiendeland och åkte nog helt enkelt hem till Ed och slicka såren.
Sen efter några år fick jag höra att Lill-Anders blev president i Bandidos Säffleklubb, läser man "SvenskMaffia" och vet vem han är och vad ha gjort så är man ju glad att det bara blev en smäll där och då.
Han var nu inte med i bandidos när detta hände men han blev det senare, han hade tydligen alltid drömt om den kriminella banan. Vet oxå att han åkt in i fängelse efter ett par riktigt otäcka misshandlar, känt folk till mig som blivit slagna gula och blåa. Hur som, jag var i fulstaden Åmål, detta rövhål till stad där jag gick i skola i 3 år och festade, kan ju inte gjort något annat, vad finns att göra där annars..?
En kompis till mig råkade i luven med denna Lill-Anders som folk kallade honom, han var en bråkstake och min kompis gäddan höll på att få stryk. Jag skulle bara gå i mellan och dra in gäddan i bilen, från ingenstans alls kom det en knytnäve som träffade mig helt perfekt på näsan och jag åkte rak ner i asfalten. Jag minns inte riktigt vad som hände efter men någon fight var det ju inte tal om, vi var i fiendeland och åkte nog helt enkelt hem till Ed och slicka såren.
Sen efter några år fick jag höra att Lill-Anders blev president i Bandidos Säffleklubb, läser man "SvenskMaffia" och vet vem han är och vad ha gjort så är man ju glad att det bara blev en smäll där och då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)